I Lokaltidningen uttalar sig Charles Anderson om "sin situation" i BoIS. Av artikeln framgår tydligt att Charles försvinner i vinter. Själv tycker han sig vara utsatt för mobbing men han kämpar på och är alltid glad och positiv ändå. Känns det igen? Någon? Målsumpare i Norrköping?
Vad ger då Charles för exempel på denna mobbing? Jag citerar; nu när vi mötte Enköping och de flesta undrade hur vi skulle ta oss dit. Jag känner att jag inte kan delta i en sådan diskussion för jag vet att jag inte ska spela. Jag känner inte att jag är en i laget.
Vänta nu? Så då är alla som inte blev uttagna till den matchen mobbade för att man diskuterar transporten? Jag har uppenbarligen varit utsatt för djävligt mycket mobbing i mitt liv, tur jag är en tuffing som tål det mesta!Det framgår också att Charles mått dåligt i två års tid för att han inte platsar, att Linderoth gett en förklaring i form av för lågt bolltempo och att Charles verkar tycka att speltid i a-laget är den enda lösning han vill ställa upp på för att förbättra detta. Han anser att han är för bra för U21 och vill inte bli utlånad till en sämre klubb för att få a-lagstid.
Här har vi kärnan i problemet som funnits i BoIS och i de flesta andra klubbar i ett par års tid - Generation 80 - och som vi lär få leva med så länge vi finns på denna jord. En ny typ av människa har växt fram i vårt samhälle som är betydligt mer egocentrisk än vad vi är vana vid i föreningssverige. De bästa och psykiskt starkaste kommer långt såsom Zlatan. Andra ser varje eget misslyckande som en konspiration. För de som är äldre eller som är unga med "förlegad moral" är det bara att bita ihop och hänga med. Klubbledare och tränare... de är här för att stanna!
Charles!
Ta nya tag i en annan klubb, och smutsa inte ner ditt namn så här i lokalmedia mer är du snäll, det är inte bra för karriären...
0 kommentarer:
Skicka en kommentar